Då var resan klar och vi är hemkomna välbehållna.

Man kan säga att resan började redan på fredagen den 7:e november, eftersom det var då den stora rengörningen av små skitgrisar började. Det är ju mycket snack när det gäller badning av Pon och några säger att man ska bada dem 1 vecka innan utställning för att pälsen ska hinna "hårdna", medan andra säger att man kan bada dagen innan eftersom det tar ett dygn innan pälsen "mjuknar" och vissa tycker inte man ska bada dom alls. Ja ja jag gjorde ingetdera utan jag badade dem på fredagen, två dagar innan utställningen! Jag fönade och donade, så efter några timmar var de jättefina:-). Strikta regler om att tjejerna bara fick gå ut i koppel blev såklart följden, till deras förtret.

Lördag 8:e november

Hm regn på lördagsmorgonen! Inte vad jag tänkt mig, men men ut måste man ju, så en kortis på morgonen efter frukosten fick det bli.

Sedan var det in med all packning och hundarna i bilen och starta färden mot stan och centralen. En kort mellanlandning på mitt jobb för att parkera bilen i garaget, där "brorsan" mötte upp och skjutsade sista biten.

Framme på centralen med 15 minuters marginal. Jag hade blivit varnad att när jag  stiger på tåget skulle jag se upp för mellanrummet mellan tågtrappan och perrongen, så inte någon av hundarna "trillar ner". Jag hade stenkoll när de gick upp och det gick bra.

På tåget skulle jag börja dokumentera resan genom att fotografera lite och upptäckte att jag tagit med mig kameran utan minneskort! Puh, hur klantig kan man vara?

Ja ja, inget att göra åt. Väl framme i Göteborg kom Jenny och Case och mötte mig vid stationen!

Vi körde ner till färjan och gick en sväng på hamnområdet. När båten sedan avgick var den snudd på halvtom och middagen var inge vidare:-( 

Väl i Danmark väntade ca 20 mil i bil som löpte utan problem. Hotellrummet var ok och vi slocknade bara vi la huvet på kudden!

Söndagen den 9:e november

Denna morgon hann vi precis en runda runt hotellet med hundarna innan regnet öste ner! Lite småfix på hotellrummet, frukost i all hast och ner till utställningen. Det fanns ingen parkeringsplats nära och inte heller någon avlastningsplats. Vi insåg ganska snart att vi aldrig skulle hinna få hundarna torra om de promenerade från bilen! Inte mycket att göra, två hundar i buren och all packning uppepå, och en hund "under armen", sagt och gjort. så fick det bli! Det såg säkert en aning skojigt ut, men med många likasinnade på samma område, var det inte direkt någon som lyfte på ögonbrynen! Möjligen några med korthårshundar som inte kunde förstå varför vi inte köpt detsamma!

Väl inne kunde vi konstatera att vi lyckats, hundarna var torra.

Vi hälsade runt på de andra Pon-folket innan borstarna kom fram. Bedömningarna gick ganska fort så timingen med borstningen blev bra, inga direkta dötider. Det kändes lite stressigt att ha två hundar och vara ensam, men eftersom jag faktiskt hade gjort förarbetet bra så funkade det och hjälp med att hålla den ena medan jag var inne med den andra fick jag, tack för det!

Då var det Bubblan först, tillsammans med 2 andra juniorer. Hon skötte sig bra, visade tänderna utan trams som vanligt och lyckades trava bra med något enstaka skutt bara!

Åh så fick hon excellent och blev etta och tog Nordisk juniorvinnartitel! Jätteskoj!

Sedan skulle Ice in. Vi gick in i unghundsklassen med Jenny och Case. Ice skötte sig som hon alltid gör i ringen (peppar, peppar) och fick excellent hon också. Dessvärre kom Case före henne, men alla kan ju inte vinna:-)

Efter det att vi varit i ringen slappade vi lite, snackade lite med de andra för att sedan packa ihop och börja resan mot Fredrikshavn.

Vi kom upp till färjan i god tid innan den skulle gå, och hann ta oss en liten måltid på en gullig restaurang i närheten av hamnen. Det var nu vi började vårt dygn i blåst! Det gungade på färjan så jag och Jenny intog "liggläge" på sofforna i cafét  och genomled turen med hälsan i behåll. Sista biten från Göteborg hem till Jenny gick i blåst, men utan regn!

Måndagen den 10:e november

Dags att börja röra sig mot Stockholm och Norrtälje denna dag! Liten promenad med hundarna i blåsten, frukost med Jerry, hälsa på Felicia (8 månader) och hälsa på Mr Big´s Ponnar, sen begav vi oss norrut. När Jerry skjutsade oss till tåget blåste, haglade, blixtrade och regnade det om vartannat! Hu vilket busväder! Framme i Varberg var det mirakulöst uppehåll i väntan på tåget mot Göteborg som var 10 minuter försenat.

25 minuter mellan tågen, perfekt, ingen stress och vi kunde sätta oss tillrätta på X2000 och påstigningen gick utan problem denna gång också! Jag hade fått plats med bord och inga andra runt omkring. Hundarna däckade under bordet och tåget började rulla.........i 20 meter, sen stannade det! Det visade sig att ett träd blåst ner över ledningarna i Lerum!!!!! Suck denna blåst!!

Efter 2 timmar och 10 minuter rullade dock tåget iväg! Det var liksom "kö" på spåren så istället för att köra in tid utökades förseningen 10 minuter, men vem bryr sig om 10 minuter i detta sammanhang.

Väl framme hände då det som inte fick hända! När vi rullade in på perrongen var det lika mycket väntande folk som det är i rusningstrafik på tunnelbanan en vardag! Tåget som var kraftigt försenat skulle såklart gå vidare och alla som stod där skulle gå på! Av någon anledning lämnar samma personer bara en liten plätt för avstigande, så när Ice och Bubblan klev ner på perrongen med mig i släptåg blev det stopp! Ice backade ett par steg och Vips!! försvann hon ner under trappan! Huvudet stack upp mellan perrongen och tåget, men i ärlighetens namn tror jag att hon stod med bakbenen på spåret. Hon kunde dock inte ta sig upp eftersom glipan var för smal!

Nu gick allt väldigt fort! En dam eller tjej, ja en kvinna började skrika och jag i min tur skrek till henne att dra upp hunden! Hon var snabb, böjde sig ner, drog tag i Ice och lika Vips!! var hon uppe på perrongen igen! Ice skakade lite på sig, vände sig mot mig och såg ut som om hon ville säga: Vad glor du på? Nu går vi!

Något skakad tog jag mig därifrån med resväska, ryggsäck och två trötta men coola hundar.

Som tur var hade jag en snäll kollega stående utanför med min bil, så efter att ha skjutsat honom hem kunde vi fortsätta till hemmets lugna vrå!

Så tänk på att ha koll när ni åker tåg, både då ni går på och går av, för det var inte så kul när det hände även om tåget skulle stå still ett tag! Men vad hade hänt om halsbandet hade åkt av och Ice hade fått panik.............